Namnlös bild

Kod, Kvinnohistoriskt museum 25/5-13/10

Mee-Mawing var ett hemligt språk som utvecklades av kvinnor som arbetade i Lancashires bomullsindustrier i början på 1900-talet. Över maskinbullret kunde inte ett ord höras. Genom mimning, stora kroppsrörelser och läsande på läppar pratade kvinnorna om arbetet, vardagen och hade politiska diskussioner som hölls hemliga för förmännen. Bessie Dickson var den sista kvinnan som kunde Mee-Maw, vilket gör att det inte längre kan kallas för ett språk.

I utställningen Kod använder konstnären Kristina Müntzing bilder ur textilindustrins historia som hon strimlar sönder och väver samman till nya mönster. Konstverkens titlar är hämtade från The language of cotton, ett språk som användes i bomullsindustrin. Det berättar om miljön och sjukdomar relaterade till arbetet. Konstverket Brown lungs titel är t.ex. hämtad från namnet på en lungsjukdom som uppkom när arbetarna utsattes för höga halter av bomullsdamm i de dåligt ventilerade fabrikerna.

Utställningen ingår i ett längre konstnärligt forskningsprojekt där Müntzing undersöker kommunikation och hemliga språk genom referenser till textilindustrins historia och framväxten av socialistiska rörelser.