Titta pappa, en död cirkus!

Titta pappa, en död cirkus!

Lugn och Westerberg gör döden rolig och djup.

Den har kallats för lekfull dödsdans och hejdundrande teaterfest, Kristina Lugns och Staffan Westerbergs pjäs om döden. I vår visas ”Titta pappa, en död cirkus!” på Väven. Det är en modig, utforskande och rolig föreställning.

Albert och Berit möts på strandpromenaden vid ett gammalt hotell. Kanske har de setts förut, kanske inte. När de möts på stranden kallar hon allt, även början, för livets slutskede. De två uppstår i nya skepnader i ett slags drömspel där allt förändras under pjäsens gång. Strandpromenaden förvandlas till begravningsbyrå, dödsrike, lägenhet i Vasastan och museum. I kulissen väntar döden.

I rollerna som Albert och Berit ser vi de uttrycksfulla skådespelarna Maurits Elvingsson och Maria Sundbom Lörelius. De växlar skickligt mellan sina olika skepnader. Som pensionatsgäster, museivaktmästare, allsångsledare, Jesus och talande djur undersöker de olika förhållningssätt till livet i försök att komma underfund med döden. De två karaktärerna testar olika sätt att dö på – med eller utan Gud, plötsligt eller långsamt, tillsammans eller ensam.

Pjäsen skrevs när Kristina Lugn fortfarande drev Teater Brunnsgatan Fyra. Efter hennes död påminde Staffan Westerberg teaterns konstnärliga ledare, tillika Kristinas dotter Martina Montelius om den. Hennes regi tar ut svängarna och ger föreställningen liv, samtidigt som vi känner igen Lugns och Westerbergs värld och poesi.

Titta pappa, en död cirkus! är ytlig och djup, lekfull och vemodig. Temat är visserligen döden, men föreställningen har kallats både ”makalöst rolig” och ”skrattkaskad”.

Pressklipp:
”Mest rörande är scenen där paret plötsligt är gamla och krumma och gnabbas som efter ett långt liv tillsammans. Innan de blir unga igen. Tiden finns inte. Allt är teaterns levande stoft. Det kunde brista, men det bär.” – Aftonbladet

”Martina Montelius regi (totalt respektlös, fullkomligt kärleksfull) vräker alla förutfattade meningar över ända i Staffan Westerbergs och Kristina Lugns ’Titta, pappa, en död cirkus’”. – DN