Asteroid – Marco D’Agostin

Geologi, romantik och Broadway-glamour

Med sin karakteristiska humor kliver Marco D’Agostin in på scenen som en mystisk paleontolog som kommit för att berätta om dinosauriernas plötsliga utrotning. Helt oväntat börjar hans akademiska föreläsning övergå till mer sentimentala funderingar, ord och röst liknar alltmer sång, och i ett handgripligt krig med Broadway, ger D’Agostin liv åt en aldrig tidigare skådad duett som parar samman vetenskap och kärlek, underhållning och information, liv och död, dans och teater.

Geologi och romantik har en sak gemensamt: de vill bägge berätta historien om att saker varar länge. När den absurda hypotesen om att en asteroid skulle leda till att alla dinosaurier utplånades på ett ögonblick kom, chockades den vetenskapliga gemenskapen på 1980‑talet. Ingen kunde acceptera en berättelse som var så fruktansvärt fascinerande men samtidigt alltför osannolik. På samma vis som hos den som plötsligt finner sig utan en älskare. Det är helt enkelt svårt att acceptera att livet kan byta riktning så plötsligt och så grymt.

Mellan svek, dinosaurieben och mystiska grottor fulla av iridium, skildrarAsteroid livets och därmed konstens, extraordinära förmåga att alltid återuppstå i nya former utan att någonsin ge upp. D’Agostin bjuder in oss till ett svindlande perspektivskifte där vi får se dessa apokalypser som något som redan passerat. Kvar står vi, vi levande varelser som gång på gång bygger upp oss själva på nytt. Lager på lager växer våra liv fram som jordskorpans väv, där varje biografi blir en liten geologisk epok, dömd att lämna spår.

Om Marco D’Agostin
Marco D’Agostin är en prisbelönt italiensk koreograf och dansare vars verk visats på ledande scener och festivaler i Europa och Sydamerika.

I sina verk undersöker D’Agostin minnets mekanismer och den specifika relationen mellan publik och performer. Hans danspråk är ett komplext landskap där ljud, ord och rörelse hela tiden möts och krockar vilket skapar ett känslomässigt band mellan dansare och publik. Han utgår ofta från personliga eller kollektiva arkiv vilket skapar koreografiska situationer som aktiverar deltagande, igenkänning och emotionell resonans.

Foto: Alice Brazzit